Jag har funderat mycket på hur jag prioriterar min tid och vad stress egentligen innebär för MIG. Det här är tredje inlägget på raken som handlar om det här med tidsbrist, stress och press - något som vi alla känner.. men VAD är det vi stressar för - egentligen?
Gör det omöjliga möjligt - släpp kraven, stressen, pressen (del 2)
1) Vad är stress? När man talar om stress brukar man tala om att det är något dåligt. Det är det också. I det långa loppet. Ni har säkert hört det förut.. Stresspåslag existerar för att vi snabbt ska kunna fly en sabeltandad tiger. (Det fanns tydligen extremt mycket sabeltandade tigrar i människans historia eftersom det alltid ges som exempel..) - men ja ni har hört det förut. Det skapar adrenalin, och kortisol för att vi ska kunna fly - eller om hotet anses för stort; spela döda. (Du kanske har känt av att vid kraftig stress - att du kan känna dig apatisk). Men vid långvarig stress så går kroppen på högvarv - den skickar ut kortisol hela tiden - och amygdalan i din hjärna som styr det hela växer, medan den delen av hjärnan som är till för att balansera det - hippocampus minskar. Hjärncellerna i hippocampus dör faktiskt av stress - och det är ju inte så bra eftersom det är den delen av hjärnan som styr närminnet. Efter långvarig stress är det vanligt att man även har svårt att hitta ord, och platser. Så alltså, kort och gott och lite drastiskt uttryckt: delar av hjärnan dör vid stress.
2) Men vad kan man göra åt det då? Om du känner att du faktiskt inte vill ha hjärnskador (som ibland inte alls kan repareras - eller åtminstone inte på många år, för det tar lång tid för hjärnan att reparera sig..) så finns det en hel del tips.
A) Avslappningsmetoder är ju bra. (Finns massa appar för det. Själv använder jag "Headspace").
B) Motion - en snabb promenad tre ggr/v i minst 20 min skyddar våra hjärnor och får faktiskt hippocampus att växa! Och ju mer du tränar desto mindre kortisol tillverkar hjärnan även vid stressiga dagar. Vi blir helt enkelt mer motståndskraftiga mot stress.
C) ..Men det allra bästa är förstås att inte ha stress i sitt liv från början. Men det är såklart lättare sagt än gjort.. Men det finns saker att göra; "Downshifta" till exempel. Ofta är man så fast i sitt tänk att man inte har reflekterat över vad man egentligen behöver för att ligga på en nivå där man trivs med livet. Kanske man kan skära ner på något - och få lite mer fritid..? (Man kan i alla fall fundera och räkna på det..)
3) Men om jag inte kan göra något åt det..? Det finns ju tillfällen i livet där stressen inte går att göra något åt. Man är med om något traumatiskt. Man kanske har sjuka barn, eller dålig ekonomi, eller bara en period på jobbet som just nu är sjukt stressig. (Men håll inte på med ursäkten konstant: "Det är bara lite mycket just nu".. fast det egentligen är stressiga perioder för jämnan..) Mitt i sådana perioder i livet handlar det egentligen bara om att lyckas hålla sig flytande genom det och komma ut hel på andra sidan. Att verkligen försöka planera in saker man tycker är roliga, och att vila så mycket man hinner mellan. Det är vilan mellan de stressiga perioderna som är helande. Och be folk i din närhet om hjälp! Dina vänner och närmaste anhöriga finns där av en anledning! Eller betala för hjälpen..nu för tiden finns det smarta tjänster för nästan allt.