Att lura sig själv
Du har ett berg av disk. Tvätthögen har nått över kanten på tvättkorgen och ramlar ner på golvet. Du har barn som behöver komma ut. Du behöver träna. Du behöver städa.. När man behöver få något gjort.. nästan vad som helst.. så har jag ett knep, och det funkar varje gång, och det är att lura sig själv! (Jag måste ju vara hur korkad som helst som går på det varje gång, men ärligt talat: Det funkar!)
Nu ska jag förklara hur jag gör. Det absolut motigaste som finns är att ju att börja med något, visst håller du med? Man vill ju helst av allt inte lämna den där varma soffan.. sen måste man klä på sig alla kläder innan man går ut, eller byta om till träningskläder - och det känns ju oerhört motigt. Man måste resa sig. Man måste börja. Men om man bestämmer sig för att "idag behöver jag i alla fall inte göra så mycket. Tio minuter räcker." Det räcker med att gå några varv runt huset (eftersom just idag är jag ju för trött för mer). Det räcker med att diska någa av sakerna så det inte blir helt igengrott, resten får stå tills i morgon.. Det är ok. Bara jag gör litegrann så är det bättre än inget. Och så har jag förhandlat med mig själv om att jag åtminstone ska göra LITEGRANN av det jag borde. (Alltså: egentligen har jag ju lurat migsjälv kan man säga..) Då plötsligt står jag där en kvart senare och har diskat allt. Eller varit ute och sprungit ett bra intervallpass på minst 20 min, eller tagit med dottern ut och vips har vi lekt i en timme..bara för att man ändå fick feeling när man väl börjat. Och det var ju inte så svårt. Egentligen. Tills nästa gång det känns motigt att börja igen.. och jag börjar förhandla med mig själv. IBLAND så avbryter jag faktiskt efter fem-tio minuter - eftersom det var det jag hade lovat migsjälv. Och då får det ju vara ok. Man kan inte göra allt, alltid. Men man kan åtminstone försöka. Och lura sig själv på vägen.